Personligt

c9b1362668a2f2e20267e9f01efb33ef.jpg

i går efter att jag suttit och klippt film i några timmar tog jag en varm dusch, hoppade i min mysiga tröja och cyklade ner till min massör. Min rygg, mina axlar och min nacke var fylld av muskelknutar och spänningar och efter en halvtimme av knådande var jag helt slut. Har tränat riktigt hårt och lyft tungt på gymet, burit runt på tunga väskor och filmat med armarna i en knasig hållning så det var inte konstigt att jag hade ont.  Därför känns ryggen idag som ett enda stort blåmärke och jag känner mig nästan lite febrig. Har bestämt mig för att ha en kväll utan några som helst måsten. Jag måste inte träna, gå en promenad, göra matlådor, packa ner saker, läsa bloggar, städa, se en film, leta inspiration eller jobba. Jag måste ingenting. 

Det är dagar som dessa jag saknar att komma hem till någon som kramar en hårt och länge, som inte kräver något av en utan bara vill vara nära en. Jag behöver verkligen någon som tar ner mig på jorden och som får mig att inse att jag behöver andas också. Det är så lätt att glömma av om man som mig har otroligt mycket energi och tankar i huvudet.

eng. Yesterday my back, neck and shoulders were hurting really bad so I booked an appointment at my local masseur and she really tangled out all of my muscles. Today my entire back feels like a bruse and I´ve got this tired feverish feeling going on. I decided to take the night off and not do anything at all. I kind of forget to slow down sometimes and I am really missing that someone who holds you tight when you get home from a long day and just let´s you relax. I find it hard to slow down by my self because of all the energy I have and thoughts in my head.