Att vara glutenintolerant

I dag gjorde jag den hemska Gastroskopi undersökningen för andra (och förhoppningsvis sista) gången i mitt liv. Man fastar och dricker ingenting på hela dagen och sedan får man en bedövningsspray i svalget innan man sväljer ner det långa röret. Jag kramade krampaktigt mammas hand, grät hysteriskt och försökte komma ihåg att andas. Det är helt obeskrivligt hur liten man känner sig när man ligger där på britsen och har en slang långt nere i magen. Nu är det i alla fall gjort! Hade bestämt mig för att unna mig något efter undersökningen så jag köpte hem grejer och gjorde glutenfri pizza. Det finns bra glutenfria bottnar och det blir perfekta matlådor av pizza!

Jag har snart haft diagnosen Celaki i två år och har lärt mig att leva och anpassa mig efter det. Visst är det jobbigt i bland när man är reser, äter ute eller i farten - men generellt så äter jag bättre och mår bättre! Celaki är jag ensam om att ha i min familj och jag fick ju diagnosen sent, så jag har spekulerat mycket i varför just jag fått det. Mamma menar att jag drack för mycket välling som liten (farmor matade mig även med hennes kanelbullar hela tiden). Jag är bara glad att jag själv kom på misstankarna om att jag var intolerant och verkligen ringde till vårdcentralen. Ingen i min närhet trodde att jag var intolerant men när jag väl gjorde Gastroskopin första gången så såg läkaren direkt hur skadad min tarm var! Har ni misstankar om att ni är intoleranta? Gå och kolla upp det direkt! /E